Om ni ser branden där borta
Kanske ni också förstår
Att när den lille pojken en vacker dag får komma hem igen
Är spåren från tårarna
Inget annat än era egna drömmar
ULF LUNDELL, GRÖNA LUND. Såg Ulf Lundell på Gröna Lund i fredags (30 juli 2010) och tyckte att det var långt ifrån den bästa konsert med honom jag sett. Det får godkänt, men inte mycket mer. Det väckte dock många tankar och jag delar här med mig av några.
Såg du Ulf Lundell på Gröna Lund 30/7. Har jag rätt eller fel? Vad tyckte du?
Sist jag såg Lundell var för tio år sedan ganska exakt på dagen. Då hade jag inte en tanke på att det skulle bli sista gången jag såg honom. Därefter har jag nog många gånger sett tillbaka på den konserten och sett det som sista gången. Han var liksom inte intressant längre.
Men nu blev det inte så. Grönankort gav ju som fritt inträde, och det kunde ju den gamla hjälten vara värd.
Lundell har följt mig hela livet och från tid till annan drabbas jag igen. Han var strålande till och med kär och galen, bra till och med andra sidan drömmarna, men sen har det väl mest gått utför.
Jag provlyssnar ibland på det senare materialet men det låter i mitt öra bara som ett eko från något annat och långt ifrån lika bra. Men så kan det väl få vara. Alla hjältar behöver inte åldras med värdighet, vissa kan till och med få dö.
Att känna igen ett av Lundells fans på väg till konsert är ungefär som att se ett Springsteenfans på väg på sin årliga bönestund. Det är inte som man skulle tro det manliga könet och medelåldern som är avslöjande, det är blicken. Lite stirrande, lite maniskt och lite galen. Misstänkt lik en svettig fylleblick, men med ett annat allvar, för detta är på allvar. Detta är på många sätt livets essens och viktigaste stund. Den mest betydande mannen de aldrig träffat ska dela sin kraft med dom. Missförstå mig nu inte. Jag är en av dom själv och har lärt mig mycket av det jag kan av dessa män. Kanske på vissa sätt mest av Lundell. Men det är inte den Lundell jag ser ikväll på Gröna Lund.
Han går på tämligen punktligt och det börjar strålande. Det är folket som bygger landet och jag hinner tänka. Yes, det blir en politisk konsert! Men det hade inte varit Lundell om han var förutsägbar. För på något sätt är han mitt i sin evigt lika röst, sina snarlika kompositioner och upprepningar aldrig förutsägbar. Eller man tror man ska få något, och man får det, men på ett helt annat sätt.
Han påminner väl om den ena av sina husgudar, Dylan på det viset. Med den stora skillnaden att Dylan är genuin, aldrig gör sig till och aldrig spelar. Eller tvärtom. Dylan är ingen, han är en evigt förändrande dimma som det inte går att fånga. Precis det som Lundell tycks vilja vara, men inte är. Han må vara Sveriges Bruce Dylan, eller Bob Springsteen, men det finns en anledning att han de båda herrarna inte är amerikas Lundell, för det är de inte.
Det politiska anslaget med omskrivningar till dagens Sverige, går snabbt över till kärlekssånger. Det är väl egentligen tur det, för han är bättre som kärlekspoet än politisk. Det blir lätt stelbent när han tar sig upp på det politiska podiet.
Men däremellan klämmer han in Stockholm City, så klart. Den handlar väl varken om kärlek eller politik, utan bara om Stockholm. I den låten finns en beskrivning av kvinnan som alltid plågat mig, frestat mig. ”Där finns kvinnor med saft i köttet”. Jag kan se dem framför mig. Så kvinnliga, så starka, så farliga. Det är kvinnor jag alltid undvikit, men alltid drömt om.
Men sen kommer kärleken.
Det Lundell kan göra som väldigt få andra kan är att han kan balansera så perfekt nära pekoralet att det självklara tycks komplicerat och kärleken något nytt. Men det är i de bra låtarna, alltför ofta ramlar han också över gränsen och det blir bara pannkaka av alltihop. Men det finns formuleringar som i konsertens höjdpunkt när han kör Kapten Kidd och Nästan höra dig viska mitt namn.
I båda dessa sånger finns naiviteten som uttrycks så vackert, ”Stanna kvar här för en dag” och ”Jag kunde nästan höra dig viska mitt namn.” Lägg till en låt jag inte vet vilken det är men en textrad bränner mig. ”Du glömde en cigarett som jag släkte glöden på.” Tror jag den gick. Ungefär.
Det är på samma gång suggestivt och oformbart, men samtidigt så konkret och rakt på. Jag tror om det är något jag har lärt av Lundell, eller försökt efterapa är det precis det. Att med en rak och konkret, till synes vardaglig mening lyckas fånga en större känsla. Jaja, jag försöker i alla fall.
En sak som är rolig med Lundell konserter, nu som för tio år sedan är hur bajsnödig Janne Bark ser ut. Och hur koncentrerad han är. Jag kan bara tänka; Va, fan Bark, du måste kunna göra det här i sömnen. Varför alla konsterna? Men kanske är det för konstens skull.
Det är tydligt att Lundell blivit gammal sedan sist. Rösten har som ingen spänst längre. Men även när det är som sämst är rösten så där starkt förförisk. För det är precis som med Dylan och Springsteen något i rösterna som bär texterna över musiken. Även utan spänsten så kan Lundell leverera. Men återigen, där Dylan tar tag i den förlorade spänsten och gör något annat av den, och Springsteen vårdar sin röst så ger Lundell upp och gör ingetdera. Det är som att det får bli som det blir. Och det blir det. Ibland bra, ibland dåligt. Men hela tiden, förföriskt och svårt att inte lyssna på och älska.
För att vara så extremt produktiv är han förvånansvärt tyst på scen. Det har han väl alltid varit antar jag. Jag kan inte minnas mycket smart han sagt från scen. Det är mest hej och hallå och hur har ni det, något om SMHI och nostalgi.
Frånvaron av spontanitet gör också att man aldrig kommer människan Lundell nära. Man lär inte känna honom. Varken genom skivorna, genom böckerna eller genom konserterna, vilket är så märkligt. Få artister har väl varit mer utlämnande än Lundell. Men det är som en nöt.
Men plötsligt händer något på Gröna Lund. Någon dåre håller upp en skylt med uppmaningen att han sak börja supa igen. Naturligtvis en djupt provocerande uppmaning för en nykter alkoholist. Jag kan i och för sig förstå var uppmaningen kommer ifrån. Han var bättre när han söp, men jag misstänker att det hade mer med ålder än alkoholintag att göra.
Lundell lackar i alla fall till och ber personen ta ner skylten och gå till skamvrån. Och jag tycker mig i denna lilla spricka i ytan skönja en människa. Det är något i sättet han säger ”Vet ni vad det står?”, det är något i kroppshållningen som plötsligt blir så likt alkisarna på parkbänken här i Högdalen. Det är något lite töntigt över allvaret med vilket han säger det på. Jag kan inte sätta fingret på det, men jag tror vi just då fick se Lundell som hans barn får se honom. Men vad vet jag.
Så, efter allt detta pladder. Vad tyckte jag om konserten? Så där. Bitvis bra. Aldrig briljant, aldrig riktigt tråkigt och jag gick och kissade. Jag ångrar inte att jag gick, men jag gör nog aldrig om det. Om det inte finns sittplats förstås.
1. Folket bygger landet
2. Stockholms City
3. Den stora bilden
4. På den andra sidan
5. Ut ikväll
6. Kapten Kidd
7. Nästan ditt namn
8. Underbar morgon
9. Rom i regnet
10. Ryggen fri
11. Omaha
12. En chans till
13. Den vassa eggen
14. Om det här är vintern
15. Tillsammans vi två
16. Förlorad värld
17. Chans
18. Gott att leva
19. (Oh la la) jag vill ha dej
20. Öppen väg, öppen bil
21. Om sommaren
22. Santa Monica
23. Kär och galen
MANGA, RÄTTSÄKERHET. En man har i tingsrätten dömts för innehav av barnporr. En pedofil kan tänkas. Nja, porret i fråga handlar om tecknade bilder på något som eventuellt är personer under 18 år. En obegriplig dom!
Vad tycker du om att manga betecknas som porr?
Jag står sällan på Liberatis sida. Även om jag i själ och hjärta ser mig som väldigt liberal i de flesta frågor och menar att liberalerna missförstått sin egen ideologi och borde vara socialister. Ibland kan jag till och med tycka att liberaler är socialister med en empatisk störning. I vilket fall. Nu står jag på Liberatis sida i en fråga.
Det har tydligen dömts en man för innehav avmangateckningar. Alltså japanska serieteckningar. Nu är det varken det japanska eller det tecknade som är det som gjort att mannen dömdes, utan för att teckningarna föreställde personer som kan tolkas som barn och som på vissa bilder är nakna och vissa utför sexuella akter.
Det vi ska notera här är att det alltså handlar om tecknade bilder, inte riktiga bilder, på påhittade personer, alltså inte riktiga personer, i situationer som inte har inträffat, alltså inte en riktig händelse. Här kan man verkligen prata om ett brott utan minsta tillstymmelse till brottsoffer!
Jag har så klart inte sett bilderna eftersom det skulle vara kriminellt i Sverige i dag att titta på dessa bilder. På riktigt, det är numer kriminellt att titta på dessa mangateckningar. Vilket naturligtvis är helt perverst. Alltså lagen, inte att titta på bilderna. Jo, om man tänder på tecknade barn så är det så klart väldigt märkligt, men det handlar inte det här om.
Det handlar om en lag som är välmenande och ska skydda barn mot det värsta brott som finns, sexuella övergrepp, men som helt kantrat över och fått bisarra konsekvenser. Det kan inte vara lagstiftarens intention att tecknade bilder på ickeexisterande personer är kriminellt.
Det finns en del andra konstigheter med denna dom.
I en intervju med den dömde mangakännaren så berättar han att det egentligen handlar om 20 stycken bilder och inte 51 som han dömts för. Men hur kan det komma sig kanske man undrar. Jo, enkelt. Genom att man tar backuper på sin hårddisk så finns ju bilden på flera ställen, och då blir brottet dubbelt så stort. I detta fall har alltså den påhittade personen, som kanske föreställer vara under 18 år, i den påhittade situationen blivit dubbelt så kränkt för att dess ettor och nollor funnits på två ställen.
Nu skulle man kanske kunna tycka att detta är en liten skitsak, ja inte för han som dömdes förstås, utan, är man så dum och äcklig så man har tecknad barnporr på sin dator får man väl skylla sig själv. Men då får tänka ett varv till.
Inte vet jag om du har barn som läser Mangaserier som Dragonball. Ni vet de som det kryllar av i varenda pressbyrå och bokaffär och överallt. Jo, förstår ni.I dessa böcker förekommer både bröst och rumpa naket och alla som någon gång tittat i en sådan bok vet att det är svårt att åldersbestämma dessa karaktärer. TADA!
Ditt eventuella barn, kanske ett påhittat är kriminell och tittar på barnporr. Fantastiskt.
Det är naturligtvis ett djupt yttrandefrihetsproblem när en konstform beskärs på det här sättet. Att pedofili och barnporr är ett problem är det ingen tvekan om, men hur kan detta betecknas som det ena eller det andra?
Den som övertygande kan förklara det för mig vinner en glass. Lycka till!
KLIMAT. En av valets stora frågor är självklart klimatet, och för mig är utsläpp och rättvisa tätt sammanknutna. Jag repostar därför min gamla recension av Rikard Warlenius bok ”Utsläpp och rättvisa”. En bra utgångspunkt för att förstå vad debatten om utsläppsrätter handlar om.
Känslan man får är att det är ganska kört. Inte för att problemen med utsläppen är olösliga, men att det verkar vara så svårt att komma överens hur vi ska göra att det drar ut på tiden till dess det är försent.
Warlenius bok handlar om utsläppsrätter och hur man kan använda dessa för att styra om till ett hållbart samhälle. Jag tänker inte här gå in på de olika varianterna, för de finns ett gäng. Utan jag vill peka på några punkter jag tror är viktiga för att få ett fungerande system för att minska utsläppen och samtidigt omfördela samhällsekonomin.
1. Det måste vara klimatsäkert. Det betyder att man inom x antal år måste vara under ett säkert tak för hur mycket vi kan släppa ut. Det är bråttom så siffran x får inte vara alltför hög. Det är viktigt att det inte finns så kallade läckor, det vill säga sätt att gå runt systemet och släppa ut mer än atmosfären klarar av.
2. Det måste finnas ett historiskt ansvar för länder där de som historiskt har släppt ut mest också tar det ekonomiskt största ansvaret. Det är trots allt så att de som släppt ut mest också i regel är de som har bäst ekonomi, och det har de fått tack vare utsläppen. Dessvärre är det svårt att motivera detta då de individer som idag lever, och framförallt i morgon, inte har varit delaktiga i den ursprungliga utsläppsblindheten. Inte heller är det så att de ekonomiska vinsterna inom länderna har fördelats rättvist.
3. Systemet måste leda till en progressiv omfördelning av världens samlade tillgångar. Till detta finns flera anledningar, men den just i det är fallet viktigaste är att om vi tar av den rika världens överflöd och ger till den fattiga världen kommer vi att skapa en välfärdsökning som inte kostar miljön på samma sätt som att skapa nya rikedomar. Vi har trots allt samma rätt till världen.
4. Systemet måste kombinera landsansvar med individansvar. Det betyder att det inte går att dela upp ansvaret likadant för alla i ett land, då det i regel finns stora skillnader i välstånd inom länder. Det går heller inte att helt köra en individbaserad variant eftersom det är något helt annat att vara fattig i Sverige och i Uganda. Trots allt har en svensk fattiglapp större utrymme än en ugandiansk.
Därför måste vi finna ett system där de allra fattigaste procenten slipper det ekonomiska ansvaret oavsett var de bor i världen. Därefter gör man ett system där varje individs ansvar på något vis ställs i proportion till levnadsstandarden i det landet.
Ansvaret ska vara progressivt, det vill säga att de rikare betalar inte bara mer, utan en större andel av sin egen förmåga.
Men boken då? Jo, den är mycket läsvärd. Den lärde mig mängder av nya saker på varje sida, den gjorde det dessutom på ett lättbegripligt vis. Ett föredömme när det gäller vetenskapslitteratur!
Förutom att ge en duvning i en mängd fakta och begrepp angående kemi och klimat och växthuseffekt och utsläppsrätter är det en alldeles utmärkt introduktion till hur klimatförändringarna fungerar. För att de är här, det är det ingen tvekan om. Hur mycket skattekverulanter och högerspöken än blundar. Det boken framförallt lär är att det är dags att göra något, och att det är möjligt. Det är kanske dagens, eller veckans viktigaste insikt!
Min tidigare högst rankade spelare jag vunnit mot var jag väldigt stolt över. Han låg på över 1800 i rating, med andra ord 400 över mig. För mig en oövervinnerlig spelare. Men det gick. Han gjorde några misstag, det gjorde inte jag och jag vann. Fair and square.
Så jag kunde med stolthet titta på Best Win rutan och känna mig lite stolt. Till och med berätta om det för min helt ointresserade flickvän.
Men nu upptäcker jag helt oförhappandes att jag har en ännu bättre seger. Mot en som jag inte ens minns att jag spelat emot.
- Va falls! tänker jag och börjar kolla upp det hela.
Och visst har jag spelat mot denna 1915 seplare. Eller ja, spelat och spelat. Vi har inte ens dragit en handfull drag. Jag har öppnat och sedan har han inte dragit, och jag vinner på Time-out.
Det är så klart bra för min ranking, skulle man kunna tro. Men eftersom det bara var jag som hann dra så ger det ingen rating alls.
Jag kan så klart inte känna någon stolthet över den vinsten. Varje gång någon nu tittar på min profil och säger, WOW, har du vunnit mot en 1900spelare? måste jag, istället för som förut stolt säga; Jajamensan, nu lite skamset säga, Nja, jag vann på Time out, men jag har vunnit mot en liten sämre spelare. Vilken prestigeförlust. För mig.
GROCERY LIST, ANDROID. Att komma ihåg vad man ska handla kan vara, som man säger, en bitch. Det finns ganska många appar för Android som gör ett dugligt jobb, men ingen som kommer i närheten av Grocery list som kommer i håg i vilken ordning du ska plocka varorna i butiken. Minus? Lite pill att komma igång, men det löser sig och är värt det. Rekommenderas.
Har du provat Grocerylist eller vill rekomendera en annan shopping app? Kommentera gärna.
För att ladda hem Grocery list från Androlib. (Jag har problem med bilder på bloggen just nu, så fort jag löst det kommer jag att ha QR kod).
Jag är en ganska virrig typ. Har svårt att minnas vad jag ska handla, och skriver jag upp det på en lapp har garanterat glömt var jag lagt lappen och hittar den först på hemvägen. Men med Grocery List för min Androidtelefon är problemet historia.
Grocerylist är nog den bästa appen för att övertyga människor om att smartphones är framtiden. Det den gör är att den kommer ihåg var i butiken dina varor ligger och sorterar varorna så att du slipper irra runt i butiken och leta. På Disneyspråk, MAGISKT!
Självklart är det ingen magi bakom, utan du får göra jobbet själv till en början, men har du ork med det, vilket du har, så har du snabbt lagt in det mesta du handlar och då sker allt automatiskt.
Så här går det till. Första gången du går till en butik så lägger du in butikens hyllor i rätt ordning. Därefter får du för varje vara tagga den till rätt hylla. Sen nästa gång du kommer till den butiken väljer du bara rätt butik i din butikslista och den talar om var du ska ta vägen i affären. Strålande.
Du kan också skicka listan till din sambo, eller vem som nu kan vara intresserad av din inköpslista. Hur det fungerar vet jag inte eftersom jag inte provat.
Något att tänka på är att det blir väldigt irriterande om man inte stänger av auto-rotationen när du går runt i butiken med mobilen i handen. Ett bra sett att enkelt göra det är via appen Quick settingssom jag kommer recensera senare här på Pooma.
Jag har egentligen ingen kritik mot appen alls, men jag har vissa förhoppningar om framtiden.
Mike Olson, som ligger bakom programmet, borde bygga upp en webbtjänst där användarna bygger upp databasen så att man bara kan synka mot redan upplagda butiker, eller lägga upp din butik själv. Då har vi kommit ännu längre, men det här programmet räcker långt, långt redan som det är.
En annan grej för nästa steg vore att använda mobilens GPS-funktion och känna av vilken butik du är vid.
Så, även om Grocery list kan bli bättre, är den en alldeles utmärkt app för att hålla reda på vad man ska handla, och göra handlingen så enkel och snabb som möjligt. Rekommenderas varmt.
/Mattias
Fakta
Skrivet om Grocery List. ver 1.0
Grocery List är utvecklad för Android av Mike Olson
Package name :com.plutonium.grocery_list Storlek: 87.5 KB System permissions : 2
ANDROID. För att hitta de bra applikationerna och spelen på Android gäller det att kunna genvägarna. BrainApp, Swedroid och andra sajter är bra platser att börja. Läs alla tipsen nedan.
Vilka är dina bästa tips för att hitta bra apps och spel till din Android? Skriv en kommentar och berätta.
Hur hittar man Guldkornen på Market? Vilka appar är värda att ha?
Det finns mycket skräp på Androids market, precis som det finns mycket bra. Men hur man hittar det braiga, det är problemet jag tänkte ta upp i den här artikeln.
Här listar jag mina tre favoritsätt att hitta bra applikationer på.
AppBrain: AppBrain är en app och en webbtjänst som känner av vilka apps du har installerade och kan utifrån detta ge dig tips och rekommendationer på apps som passar dig. Inge alltid rätt, men oftast.
AppBrain har en annan smidig funktion, att hjälpa till och installera program från datorn på din mobil. Mig veterligt det enda sättet att göra det på. Det är lite struligt och du måste vara med, men det är ändå enklare än att göra det manuellt på mobilen.
AppBrain har också enHot apps-flik där man kan se vad som är populärt just nu, det är oftast bra grejjer.
Forum: Min favoritmetod att hitta apps som är bra, men också den mest tidskrävande är att läsa på forum som Swedroid som har en apprekomendationstråd som har mycket matnyttig information. Dessvärre har den ballat ur lite, men är ändå värt att läsa den från tid till annan.
Appsajter: Det finns flera sajter som recenserar apps och de kan vara bra läsning, även om det är ganska tidskrävande. De sajter jag använder är följande:
Man kan använda sajter som AndroLib som listar och poängbedömmer apps, men det är idag nästan ogörligt att hitta vad som är bra och dåligt och inte mycket bättre än Googles egen Market. Men det är däremot ett bra ställe att kolla upp en app du hittat och är nyfiken på.
Så, att hitta guldet på Android market är inte så svårt, men kan ta tid och man ska väl vara ganska nördig för att hålla på. Men om du läser det här, då är du också ganska nördig!
MARKET, ANDROID. En debatt på Swedroid.se leder till en fundering om skräp på Market och funderingarna leder till ett beslut att skriva en ny bloggpost, Att hitta guldkornen.
Läser på Swedroid.se att AppBrain har räknat ut att en försvinnande liten del av de appar som finns till Android är något att ha. I kommentarsflödet diskuteras detta livligt och många tycks mena att detta är ett stort problem. Personligen kan jag inte se vari problemet egentligen ligger. Det finns fortfarande ett antal tusen applikationer som är bra, guldkornen är precis som i verkligheten ännu färre. Men så kommer det alltid vara.
Men hur kan jag då inte se att detta är ett problem. Enkelt. De flesta skräpappar är porr, fjärtljud, olika soundboards och så vidare. Program som jag helt enkelt inte är intresserade av och som jag därför inte märker av. Om man är intresserad av denna typ av produkter måste det ju tvärtom vara en tillgång att de finns i ett så rikt överflöd, eller? Anyho, inget problem.
Vidare så kan det ju inte vara ett problem för någon att inte alla 70.000 appar som finns inte är högkvalitativa då man inte kan få plats med, ha tid med, eller använd för denna mängd. Återigen det är inget större problem.
Det som kan vara ett problem är förstås hur man hittar guldkornen bland allt skräp, för ska sanningen fram är det självklart så att om man inte vet hur man ska leta och sålla blir det ett problem. Därför tänkte jag skriva en bloggpost om hur man hittar guldkornen på Market. Stay tuned!
