Kräftorna – den ensammes hämnd. (2008)

Titel: Kräftorna – den ensammes hämnd.

av Mattias Ericson

Utgivningsår: 2008

Sidor: 114

ISBN: 9789197519205

Sagt om

Provläs

__________________________________________

Gud inser en dag att han är själv i himlen. Plötsligt bestämmer han sig för att finna djävulen och göra upp om en plan där de både får förlåtelse för sina synder.

Samtidigt på jorden söker en sårad man efter hämnd på den kvinna han älskar förtvivlat, men som förått honom.

Driven av känslor och sitt poetiska språk är ”Kräftorna – den ensammes hämnd” en bok om hämnd och förlåtelse, men ytterst en bok om vad som utgår grunden för en relation och ett förhållande där allt sätts på spel för njutning, tillfredsställelse och självhävdelse.

Sagt om Kräftorna – den ensammes hämnd

Frigolitfisken

”En jävla arg bok

[...]Boken är skriven under en längre period och kretsar kring två personer – ”Han” och ”Hon”.
Där Hon lämnar honom och han dömer henne omedelbart till döden då han anser att hon förått honom.
Hatet han fylls av genomsyrar berättelsen och tar enligt mig ganska otäcka vägar. [...]Men hela boken är inte en enda långt raseriutbrott utan man bjuds även på stunder av lycka, där kärleken spirar. Dessa sidor behövs för att ge boken luft. För att inte tappa intresset. Och för att förstå.Det är dock ilskan som är huvudpersonen i detta. Essensen av ilska och hat.
”Han” är fylld med så mycket känslor att boken nästan vibrerar när man läser den.

Jag kan inte annat än rekommendera Mattias debutroman. Köp och läs. Det är den väl värd.”

Mattias Ericsons debutroman ”Kräftorna – den ensammes hämnd” publicerades på Vulkan i början av december. Kräftorna handlar om hämnd och förlåtelse, men ytterst om vad som konstituerar basen för en relation och ett förhållande där allt sätts på spel för njutning, tillfredsställelse och självhävdelse.

Provläs

I begynnelsen.

Blicken skapade henne
Han gav henne liv

Inte för att han tänkte på det
men utan honom hade hon aldrig funnits,
utan honom skulle hon aldrig dö.

Bara det livet hade han gett henne.

Bara han i hela världen visste något om det. Kanske skulle det fortsätta så. Allt berodde på om hon valde att möta blicken eller inte. Skapelsen fanns där i ögonblicket. För honom fanns det inget alternativ, hon måste göra det. Allting hängde på det.

Hon visste inte, men för henne fanns inte heller något alternativ men utan sitt eget liv kunde hon inte leva och han skulle aldrig få röra henne. Därför var hon tvungen att möta hans blick.

Men tiden kanske inte skulle räcka till.

Månen drog ut på tiden.

Det skedde.

Hon mötte blicken.

Som om det aldrig skulle aldrig ta slut. Men bara i en så kort stund att han kunde andas.

Plötsligt stannade tåget
hon klev av.

Två blickar
En glad
Kändes som lycka
Det var allt

Allt annat hade han kvar att ge henne. Ord hon inte kunde höra, inte fick höra.

Ännu.

Han tänkte dem:

Vacker
Ett leende
en avslöjad svaghet
Rörelserna fria
Kunskap om önskan

Allt det visste jag

Innan du försvunnit på perrongen

Första gången.

Möten.

MÖRKER

Första gången upprepades och mötena blev varmare.

Han kände ett hopp.

Dödat av en kyssen som gavs till mannen som stod med ryggen mot honom. Mannen som hade spänd ryggtavla.

Blickar kan skada.
Blickar gör illa fler än en.
Och visst kan blickar döda,
mer än den anar,
som vet om dess existens.

Jag ser dig
men
jag känner dig inte
Trots att vi alltid möts
Vi ser förbi varandra
Går igenom den andre
Vi lär inte känna varandra

Du ser inte mig.

Ännu ett möte mittemot varandra. Ibland möts deras blickar som i förbifarten. Kanske märker hon det.

Han gör dikter till henne i sitt huvud.

Orden vävs till meningar
Det sker för din skull
Du får aldrig se resultatet.
Men jag vill fästa dig på papperet
som på ett kort
Du vet ett sånt där du skrattar och rör dig mot mig

Plötsliga händelser.

Jag vill att orden ska förklara dig
som på ett kort
Du vet ett sånt där du ler och sitter alldeles stilla

Hennes väska välter.

Faan

Ett äpple rullar ut.

Tankarna snurrar runt.

Yrsel.
Faan

Han tappar sin rörelseförmåga. Hon tittar på honom.

Hon ler mot mig.

Förtvivlat. Men ändå. Hopp. Kan röra sig. Måste finna ord. Tar upp äpplet. Sträcker fram äpplet.

1. Du kan få det.

Säger hon.  Han kunde inte säga något till svar. Hon förstod inte vad det var han hade sagt. Någon slags kontakt hade etablerats. Lika viktigt som att vinna.

För honom.

Jag vill att pennan ska visa vem du är
som på ett kort

Hon tänker:

Gör jag dig nervös

Det var inte meningen

Kyss mig!

Vännen.

1. Jag känner henne.
2. Vem är hon?
3. Flickvän till en jag känner en aning.

Flickvän! Fan!

1. Spänd ryggtavla?
2. Ja. Kom med på lördag. Hon kommer dit.
3. Okej!

Pojkvän! Skit!

Den ensamme.

”Jag skriver scheman
för dagar som inte finns
Jag planerar fester
för vänner som inte kommer
Jag köper mat
till middagar som ingen äter
En vacker dag kanske någon märker något.”

Att skapa en drottning.

Går i rask takt och vet att han är sen. Borde köpt en present men tog något hemma. En flaska vin. Möts av den leende, den andre vännen, värden som tar flaskan och ser tacksamt på årgången.  Öppnar den senare, när det dåliga är uppdrucket. Kort kommentar.

Visas till drinkbordet. Den andre vännen ändrar sig, vet precis när vinet ska drickas. Ett mycket speciellt tillfälle. Men säger det inte. Tänker det och nämner det vid ett senare tillfälle.

Han såg henne. Där, bland orden, spritångorna och de glada tillropen började lyckan närma sig. Kände att chansen fanns och att han kunde nå det som en gång ville ges till honom. Människorna hon stod bland var genomskinliga och kunde inte stå själva. Hon var stöttepelaren. Hon bar alla. Den centrala punkten. Hennes avslöjande blick avslöjade var mannen som fått kyssen stod. Hon hade inte förrått någon med den, hon hade dömt dem till döden. Kanske var det tvunget att mannen med den spända ryggtavlan upphörde existera, i alla fall här.

Om han skulle vinna.

Han gick runt i lägenheten. Blicken letade sig runt i rummen.

Söker din kropp
Jag söker din blick
Ögonen lämnar aldrig förändringen
Jag är mitt i existensen
Kyss mig nu
Jag blundar
i min jakt
Med öppna ögon
finner jag inget
ögonen tvingas upp
det gör ont
Ögonen bränner  mot mig

Jag vill älska
Knulla tills du skriker
Snart
Kåthet spränger min kuk
Måste få din kropp
den måste knullas
måste knullas
knullas

Han såg henne dansa ensam på dansgolvet.

En människa dansar vackrast när hon dansar ensam, då följer hon sina egna rytmer, sina egna regler och hon dansade ensam.

Som en glimrande stjärna. Aldrig sett något liknande. Livet fanns enbart hos henne. Han såg det, och visste. Hon dansade ensam på dansgolvet.

I en mörkare tonart skimrar diamanter i hennes hår. Som en gloria bländar honom. Strålar in genom hans ögon.

Deras blickar möts. Hon verkar inte märka något, han viker bort. Deras blickar möts igen, hon märkte honom. Hon log. Han vek bort blicken och låter henne försvinna bland de dansande människorna. Nu dansade hon själv på dansgolvet.

Vännen förde dom samman. Plötsligt stod de mittemot. På riktigt. De kunde mötas och le. Han kände lyckan, hon kunde känna ytlighet. Han kände hennes andedräkt och hon kunde känna igen, inget annat.
Känner du mina blickar
när jag sänder dem till dig
Eller går jag bara och lurar mig själv
när jag tror att du vet om min existens

Ibland känner jag att du iakttar mig
Men jag vet inte om du känner likadant

De bytte ord, skakade varandras hand, log mot varandra. Han fick chansen att visa vem han var och hon presenterade sig.

Plötsligt skapades möjligheter när en blick, ett ord eller en rörelse var fel. Mannen med den spända ryggtavlan lämnade sinnevärlden, en möjlighet. För honom.

Hon gick ut på dansgolvet och fäste sin blick i honom. Drog honom till sig och han började föra sin kropp i samma takt som hennes. Närmare, närmare. Händer och kroppar snuddar vid varandra. Fantasier skapas. Mitt på dansgolvet rör fingrar vid händer.

En lätt beröring är magi
en smekning som inte märks
Varje rörelse lever
jag känner att livet tar slut.
Tiden Tickar ur rummet
den lämnar mig

Han kunde inte ta initiativet men han antar initiativet om hon tar det. En omöjlighet.

Deras fingrarna tråcklar sig in i varandra. Hon håller i hans hand och han försöker tänka på mannen med den spända ryggtavlan. Kort sekund, ett test och ett ögonblick därefter fanns inte den spända ryggtavlan mer i någon.

Han ville viska:

1. Följ mig hem. Eller ut på balkongen.

Hon fanns inte längre där. Han sökte henne. Han fann henne inte.

Hon visar sig.

Dom leker tafatt
Vem törs gå närmast?
Hinner han ta henne?
Kanske kommer hon undan
Hon gömmer sig bakom en stol
Det kanske är kurragömma
Han kan ha hört fel
Hon kommer närmare
Har hon sett honom?
Han springer för livet
Hand på axel
Bränd tagen varg
Jag är ute

TVIVEL

Hon försvinner bort. Känslan att han gjort bort sig. Han har inte gjort vad hon krävde. Allt som byggts upp känns förlorat.

Varför gör du aldrig tecknet
vi väntar på
Om du gör det,
Jag lovar
ska gå
ingenstans
där hör jag hemma
Du skickar mig dit.

Insikt

Han kunde se sig själv med henne i sina armar. Enda acceptabla tanken. Glömmer och minns bara nuet, en omöjlighet som ibland tycks realiseras. Han förstod vad som måste göras och gör det.

- Jag lämnar  festen
Med eller utan dig
Jag vill att du följer med
men på mina villkor!

Då plötsligt var ensamheten inte längre ensam, det var två som delade.

De bespottade

LJUS

På golvet
I mörkret
Bland skiten möttes vi
Slagna av köttet sket vi i allt
Skönhet för ett ögonblick
allt som räknades
Utan betydelse
men fullt av konsekvenser
Så möttes vi i mörkret på golvet
Utan kärlek fyllda av kåthet
Gränser sprängdes
och kuken stod
Den trängde mot djupet
för att döda
för att njuta
Njutningen var inte ren
Njutningen var bespottad
Så möttes vi i mörkret på golvet
Din röst viskade fragment
runda som bollar
rakblad
Läpparna stal tiden
men orden förblev tomma
De hördes inte
de fanns inte
Ren och vacker sex
Okända ord
Vi ville inte veta av det
Bara känna kåtheten som rann ur fittan
brann i kuken
Så möttes vi i mörkret på golvet.

Alla orden VAR tomma

JAG
KÄNDE
KÄRLEKEN

Det gjorde du med
Men det var inte jag
Du lämnade mig utanför
och sket i det jag kände

DUNKEL
Beställ

Hem