STAR WARS. Stjärnornas krig har fascinerat miljoner ungdomar som blivit vuxna och jag är en av dom. Jag tänker här på Pooma skriva tankar och kommentarer om böckerna, filmerna, spelen och TV-serierna. När jag orkar och när jag vill. Du får hänga med.Om du orkar och vill.
Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av Stjärnornas krig, Star Wars. Någon av mina vänner, eller alla, eller ingen introducerade mig och vi varandra till ett universum där gott och ont var enkelt och vi alla visste slutet. Eller visste vi?
Det gick rykten. Det sas att Darth Vader egentligen var Lukes pappa, men vi visste inte. För ingen hade sett Rymdimperiet slår tillbaka.Det gick rykten om att Luke skulle få Darths huvud. Det gick rykten om att det skulle komma fler filmer. Det enda vi egentligen visste var det vi såg på filmisarna och i den serietidning som jag läste ett nummer av. Och leksakerna. Jag hade så klart inga. Men min kusin Krille från Stockholm hade och jag drömde om att få göra stoppfilmsfilmer med dom.
Egentligen tror jag inte någon av oss hade sett någon av filmerna. Men det här var mitt emellan nummer två och nummer tre, eller som de numer heter nummer fem och nummer sex. För ingen av oss hade video. Förutom Peter, han hade kanske sett. Håkan kanske också hade video, så han kanske också hade sett ettan. Men ingen av oss hade sett mer.
Men där mittemellan skrevs det mycket om det. Det skrevs, men vi såg inget annat än bilderna. För vi hade inte sett filmerna. Vi hade aldrig hört Darth andas eller ett lasersvärds lika omisskänliga ljud. Ändå älskade vi det.
Ibland gick jag in och bläddrade i närköpets videouthyrningspärm där det stod att Rymdimperiet slår tillbaka skulle komma, eller skulle finnas. Det var svårt att förstå. Och svårt att förstå varför idag. Det skulle ta många år innan jag hade tillgång till någon video. Men alla visste att det snart skulle komma en ny film på bio. Jedins återkomst skulle bli vår Stjärnornas krig film, den vi skulle få se på bio och uppleva. På riktigt.
Att sätta sig i den där biosalongen med syrran, var stort. Om jag inte minns helt fel var jag bara tio fast åldersgränsen var elva. För första gången jag i så fall såg en elva årsfilm, och enda gången jag fick smita in på en film för mina föräldrar.
Det är så mycket med detta som är så länge sedan. Att inte ha sett någonting av filmen innan. Inte något. Ingen trailer, ingen reklam, inget. För på TV fanns det inte reklam och jag hade ju inte sett någon film på bio som var från elva så jag hade inte sett någon biotrailer heller. Så man visste faktiskt inte vad man skulle se. Förutom stillbilder.
Och ändå älskade man redan filmen. Redan innan man kom in. Jag är nu osäker på om jag faktiskt hade sett ettan, eller fyran, eller a new hope, eller Star Wars, alla namn på samma film, för jag vet inte om den gången jag såg den på TV var första gången. Men som man skulle säga idag, varumärket var så starkt. Kanske det starkaste ett kulturfenomen någonsin har haft. I alla fall måste det väl vara det första kulturella varumärke som verkligen förstod hur konvergenskulturen kunde mjölkas ur. Och ändå starkare är varumärket i dag. Tre, eller, ja fyra, filmer, mängder av tv-spel, tvserier, böcker, serier och figurer senare är det en miljardindustri som lever ett eget liv.
En miljardindustri som precis som när jag var liten, fast i ännu lägre åldrar fascinerar och drar till sig ungar som aldrig sett något av Star Wars, utom bilderna.
Jag har sett filmerna nu, många gånger, i olika versioner, jag har spelat en del av spelen, sett lite av tv-serien och börjar läsa böckerna. Fascinationen fortsätter för ett universum som bara är hittepå, och en kulturprodukt som är rent kommersiell.
Men jag kan inte släppa kampen mellan Jedis, och det jag nu vet heter Siths och jag tänker i en serie bloggposter skriva om de över 80 romaner och novellsamlingar som i dag finns i serien. Och filmerna så klart, och kanske tv-serien. Vi får se vad intresset egentligen räcker till.
Så var med på mina resa genom eoner, genom en hel galax och minns, att allt utspelade sig för länge sedan, i en galax långt, långt borta!
Min tidigare högst rankade spelare jag vunnit mot var jag väldigt stolt över. Han låg på över 1800 i rating, med andra ord 400 över mig. För mig en oövervinnerlig spelare. Men det gick. Han gjorde några misstag, det gjorde inte jag och jag vann. Fair and square.
System permissions : 12
